Människor som möter mig ser ofta en nästan alltid glad, trevlig, och hjälpsam person. Som tidvis visst kan arbeta fysiskt, är stark både fysiskt och mentalt, och som trivs i sociala sammanhang.

Samtidigt ser dom en person som behöver sitta ner en stund ibland, som verkar ägna mycket tid åt någonting i mobilen, som ofta drar sig undan eller försvinner någonstans, som ställer in saker med kort varsel eller är hemma sjuk, och som verkar behöva mer tid på sig för saker.

Utan kännedom, kunskap och förståelse är det ju lätt att tänka att jag ”bara spelar eller låtsas”, att jag är ”lat”, att jag ”väljer”, eller att jag ”kan mer än jag tror bara jag försöker lite mer”. Och det händer att personer säger det till mig, till min arbetsledare eller chef, eller snackar skit bakom min rygg. Men jag spelar eller låtsas inte bara saker, jag är inte lat, jag väljer inte alltid saker, och jag har en hyfsat god bild av mina svårigheter, styrkor, förmågor och gränser.

Jag jobbar hela tiden med att förebygga och hantera svårigheter, försöker tänka och göra positivt oavsett vad, jobbar mycket med min egen utveckling, och utmanar mig själv för ännu mer utveckling.

Ständigt närvarande smärta, mag- och tarmproblematik, utmattning, och en riktigt stark perception, blir ibland hindrande i både arbetet och livet. Såna utmaningar fixar jag varje dag, fördomsfulla, okunniga och oförstående personer blir mer utmanande men det fixar jag vanligtvis också.

Mina största utmaningar har jag med människor som ger sig på mig som avviker från normen, med Autism har jag ju ett ”annorlunda” tänkande och fungerande, med långvarig smärta ett behov av både vila, paus och aktivitet utifrån det, med utmattning ett behov av att hela tiden jobba med och balansera belastning och återhämtning, och med mag- och tarmproblematik ett behov av att både förebygga och hantera problem utifrån det. Och en normavvikande person är mer utsatt på många sätt.

På jobbet kan personer som ser att jag avviker från normen bli utmanande för mig om dom snackar skit bakom min rygg, förstör mina arbetshjälpmedel, försöker bryta upp mitt skåp i omklädningsrummet, eller bara säger dumma saker, för det känns även om det inte syns, och ofta mer än vad fysiskt våld gör.

Det viktigaste vi kan göra för att utmana fördomar och okunnighet är att berätta för varandra, och lyssna på varandras berättelser. Om vi dessutom försöker utmana och utveckla oss själva också, kan det inte bli annat än positivt. För det blir inte bättre än vi gör det till, och det svåraste kan va att bara våga.

//Robin BE Sjöberg

©2025

#robinbesjöberg #robinofsweden #tänkochgörpositivt #öppetautistisk #samhall #stockholmarlandaairport #zerostigma #socialstigmatisering #minresamedsamhall #funktion #funktionsnedsättning #funktionshinder #psykiskhälsa #arbetasomandra